Min blå fina vagn när vi var som stiligast ihop. Jag kom ut från Birgittas lägenhet med Gosse i famnen och vagnen var borta. Vi sprang sedan runt och letade i förråd och tvättstuga och varenda skrymsle som Birgitta kunde skaka fram. Men vagnen var väck. Efter ett par veckor skickade Birgitta en bild och frågade om det var min vagn. Någon hade hittat den högst upp i en närliggande fastighet. Hur den har hamnat där får vi aldrig veta. Men så här mycket kan vi konstatera: en port med kod dygnet runt är en port med kod dygnet runt. Detta handlade inte om en narkoman som behövde få pengar till droger, det handlade inte om en tjyv som skulle lägga ut vagnen på Blocket. Det var bara någon som ville ställa till det. Och det lyckades. Den dagen.
