Ni kanske tänkte att jag hade rapporterat färdigt om vår resa? Eh, jag tog inte en miljard bilder för att de skulle ligga och skava i mobilen. Detta är resan, från en gosses perspektiv. Somna i vagnen, till ljudet av barn som skriker i poolen, vindens rörelse i träden och mammas mummel med Elin. Vakna och undra vilket som är nästa drag. Vad kan man leka med på ett tråkigt hotellrum? Vad kan man INTE leka med på ett tråkigt hotellrum? Mamma la extratäcket på golvet så att jag inte skulle slå mig när jag rullar runt. Jag har så många händer. Nästan alltid är de lediga för mig. En stund. Sedan säger de det där som jag hör så många gånger per dag. "Hallå, nu får någon ta honom" Kvällsunderhållningen gör sig bäst bakifrån. På balkongen. För de andra skulle visst spela kort och äta godis och chips och nötter. När jag var sjuk i örat ångade mamma och Elin mig i badrummet, sedan fick jag duscha. Det var blött men ändå skönt. Vi gjorde utflykt eftersom syrrorna ville köpa saker. Att åka buss helt lös gjorde mamma och Elin oroliga och skuldtyngda. Men om andra bebisar klarar det så kan jag väl också. Mamma kan inte natta i famnen, det är nästan bara Elin som vet hur man gör. Men hon försökte, och det räknas förstås också. I spelhallen fick jag inte prova själv. Det enda som hände var att de vann Greta Gris till mig. Jag försökte spela glad. Gissa vad jag äntligen fick göra på den femte dagen? Bada fötterna! På kvällarna sa alla servitörer att jag var söt. Och fet. Mamma förklarade att så säger de säkert till alla små barn, men det tror jag knappast. Ibland skojbråkar de om mig. Ibland bråkbråkar de om mig. Då blir mamma arg och så är det ett triangelbråk med mig i centrum. Sämre kan man ha det. Sista kvällen njöt vi av havet och vågorna och ljumma vinden. Okej, hej då. Mamma säger att hon ska skriva mer om resan senare. Hon är alltså inte klar. Däremot är hon väldigt klar med att skriva i bebisröst, för detta gränsar till löjligt.
