Jag har aldrig ätit på Taco Bar tidigare. Det där lät som ett skryt. Tacos äter jag inte ens hemma. Barnen får det varje fredag, de vuxna äter annat. När jag äter ute vill jag ha mat jag inte skulle kunna tillaga ens under hot. Inte sånt jag löser med fryst vegofärs och krydda på påse. Men i Stockholm fick tjejerna välja själva. Det låter kanske inte som en utmaning, men lyssna här: En av dem är vegetarian och tycker att quornbitar med pasta och creme fraiche gör en flicka glad. Den andra älskar allt som rimmar på styckbitar. Så när de äntligen kunde enas om ett ställe så stövlade vi dit och satte oss nöjda vid ett bord längst in i den väldigt lilla lokalen. Som en väldigt liten mysig bar, om ni vill se den framför er. Jag meddelar personalen att vi väntar på en person till, Birgitta, och under tiden bestämmer vi oss för vad vi vill ha. När Birgitta dyker upp så visar Saga vad Birgitta nog vill ha. "Så, nu kan vi beställa", säger jag till mannen som precis passerar vårt bord. "Beställer gör man i kassan", säger han och försvinner bakom disken. I kassan? Du menar i andra änden av den lilla baren? Bokstavligen tre meter från vårt bord? Oookej. Jag reser mig och går the walk of lame bort till mannen som nu står i position. Så himla glad är han inte, men det kan väl inte redan vara mitt fel? Redan vid första beställningen går det fel. Jag måste ropa till det äldsta av mina barn om hon ville ha vegansk eller vegetarisk taco. Och så håller det på. Eftersom jag inte är en servitris. Eftersom jag inte ens kommer ihåg vad jag skulle hämta i kylskåpet sedan jag reste mig från kökssoffan. Så då har vi alltså att göra med följande situation: Jag står tre meter från vårt bord och beställer genom att ropa frågor till mitt sällskap. Men eftersom jag slutade skämmas runt millenieskiftet så är det inte pinsamt för mig, bara för mannen vid kassaapparaten. Fast det tycker nog inte han. Vid ett tillfälle säger han till och med "Hon sa att hon ville ha burritos". Det vill säga: stället är så litet att han hörde oss småprata om våra beställningar. Är du säker på att du inte hörde mig tänka att jag vill ha bubbelvatten? Sa jag inte. Är det konstigt att folk tycker att Stockholm är fullt av otrevliga människor? Stockholm är en turiststad, de som inte bidrar med ett leende borde få höjd skatt. Sur skatteväxling. Och jag orkar inte ens gå in på hur små portionerna på Taco bar är. Jag har blivit mättare på rapar. Jag har inga som helst problem med att beställa i kassan. Om vi snackar bricklunch. Alla har varsin bricka, alla säger sin skit. Men det här var bara så löjligt, så aptitretande och så surt. Fast vet ni vad? Jag har levt mitt liv!
