Jag hade lovat att skjutsa sex artonåringar till Öland på lördagsförmiddagen. Lovat. Men så drack jag champagne på fredagens studentfirande och var inte människa till att lägga ihop ett och ett. Det vill säga att efter fredag kommer lördag, de dagarna ligger dikt an. Och om jag bubblar mig i halsen på fredagskvällen så kan jag inte vara säker på att allt har brusat ur mig när lördagen kommer. Jag går in på jagharlovatattskjutsamindotterochhenneskompisartillstrandennärkanjagsättamigbakomrattenigen.se och fyller i mina glas och mina tider men så vågar jag inte lita på den ändå. Så jag får skamnackad gå nerför trappan och glänta på dörren till det estetiska potpurrit som är strösslat över vad som brukade vara vårt strykrum. De fick ta bussen och gå till badplatsen. En del av er tycker säkert att jag löjlar mig, att de inte dör av att gå ett par kilometer, att ingen höll på och skjutsade er hit och dit när ni var unga. En del av er kanske tycker att om estetiska liv want to matter så får estetiska liv get their fucking shit together, studera hårt, gå till jobbet och tjäna sina egna pengar istället för att räkna med att mamma skjutsar. Men jag hade sagt att jag skulle skjutsa. De fick pengar till grill och så lovade jag att hämta dem sent på kvällen. Och då såg det ut så här: Älskar ungdomar. Och jag kämpar så hårt för att ungdomar ska älska mig. Så himla fult, orka bada här. Mmm, bjutiful i tankarna är man, innan vattnet chockar systemet. Kvällsbad i början av juni gör sig alltid bättre på bild. Om man bortser från den här.
