Det finns inga läsare som ni, så är det bara. Jag ställer en fråga till skogen, och skogen, det är ni, vrålar tillbaka med kraften av sina stora lövverk och stammar. Nu vet jag hur ni sover. Olika! Joachim har fått det till att han hade rätt, men han är konsult och arvoderar per timme. Allt kan inte räknas så. Jag tror att ni stöder mig i mitt behov av att tassa in när det passar mig. Och hur passar det mig? Jag gnuggar ner min kropp med tårna i madrassen, gnider kinden mot kudden tills den är alldeles platt och trycker slutligen in händerna under magen. Kan någon sova godare? Ja, förmodligen. Jag vaknar på småtimmarna, och tänker. TÄNKER. För det är viktigt. I fredags vabbade Jasmina friska barn, Dagmar var söt och jag försökte skriva. Jasmina har köpt någon slags blå märkesfilt och jag tycker inte att den är något speciell, men när hon frågade så ljög jag och sa att den är jättefin. Varför gör jag så? Det är ju dummare än att tänka på natten. Jasminas filt är en sån som ett par i femtiofemårsåldern som är akademiker och bor i Lund och har två Laminofåtöljer och alltid dricker kaffe ur keramikmuggar som de köpt på Österlen har. Skulle jag tro. Älskade blondin. Vagga bebis och vårda pigggt barn. Han till vänster hittade en trasig reklambadboll i en buske. Han blev så förälskad. Och eftersom jag är så förälskad i honom så blåste jag upp den TROTS att det runt blåsmunstycket satt tre stycken vad jag antar var någon slags spindelkokonger. Nu ska jag gå och lägga mig, och ni vet hur. Men det kommer inte fungera eftersom det regnar på rutan.
