*Plats för skratt* Jag måste, måste, sluta tro att bara för att jag "kommer i" ett plagg så klär jag i det. Den här lilla byxdressen var så otroligt söt på galgen. Den hade säkert varit söt på en femåring med plåster på knäna också. Men på en 41-åring? Varför gör jag så här? Vad bottnar det i? Vill jag vara fem år med plåster på knäna? Eller ska jag matcha med en klubba, suga förföriskt och leka Lolita Wollin? Till mitt försvar så förblindades jag av fyrtiotalssnittet upptill, över brösten. Och så broderie anglais. Bara att broderie anglais finns. Det är så näpet! Men jag är inte näpen och däri ligger problemet. Drömmen är borta, plagget ska varsamt lämnas tillbaka och jag ska vända mig om och aldrig se tillbaka. Men som spegelselfie var den vacker att få.
