Mamma fyllde år och eftersom hon skulle på middag och quiz i bygdegården med sina syskon (gulligt!) så blev det förmiddagskalas med smörgåstårta och prinsesstårta. Jag kommer aldrig någonsin förstå prinsesstårta. Eller tårta. Arton kilo grädde med ett skal av socker. När det finns wienerbröd och frösnappare och kardemummabullar. Varför äta fluff? Men tack, absolut. De äldsta döttrarna med sina äldsta döttrar. Fika. Eller som det heter på barnfamiljsspråket: Hur många bullar får man ta? Pusse Mussesson! Hon har fått en ny stol som kan fällas och bli en säng. Den har mobil med melodi och allt. På vägen hem åkte vi på sjukhusbesök. Jag och mitt blottade bröst. Det visade sig att hela släkten hade tänkt exakt samma tanke exakt samma tidpunkt. Det blev väldigt trångt. Vi fick flytta ut både patient och släkt i matsalen. Sen fick vi kaffe på en bricka. Svensk snällvård. Sen blev det kväll. Och då skulle vi hämta pizza. Äldsta dottern skulle åka till kompisar som också ville ha pizza, så vi gjorde en räd. Beställde till alla, hämtade pizzor, skjutsade dotter och pizzor lite längre norrut och sen hem igen. Men. Lyssna nu vad de där kompisarna ville ha. Jag vet att många föräldrar är oroliga för att barnen ska hamna i dåligt sällskap. Droger, alkohol, allmänt vilt leverne. Men vet ni vad som är värre än amfetamin, fylla och tonårsgraviditeter? Margerita med ananas, mozzarella och vitlökssås. Och det är inte ens den värsta. Här kommer den. Nu kommer den. Läs på egen varning. Hawaii med mozzarella och curry och vitlökssås. The kids are NOT alright. Att jag ens litar på mitt barn och lämnar henne i det där dårhuset. Och jag orkar inte ens med er om ni ska börja ursäkta det här. Om ni äter pizzor som ser ut så här så förbjuder jag er att läsa bloggen. Vidare. För ett tag sedan skärmdumpade jag en diskussion på Facebook, i någon annans kommentarsfält, eftersom det fanns ett life hack gällande magsjuka. Jag glömde givetvis bort det. Men så blev det söndag kväll klockan ungefär 21. Jag gick igenom bilder eftersom jag letade efter något ej relaterat. Och där var det: tipset! Precis då kom Joachim upp från källaren. "Lyssna på det här!! sa jag till honom och läste högt. Rådet handlar om oregano. Att man ska låta det dra i hett vatten, dricka ett par gånger om dagen. Joachim lyssnar, sedan ställer han fram en burk oregano på soffbordet. "Jag hämtade precis den här i källaren, det är vår egen oregano som jag har." När det här hände så var det väldigt "hallå, vad är oddsen?" mellan oss. Men nu när jag skriver det så tänker jag att er själ just dog. Man måste nog ha varit där. Om ens det. Jasmina är i Rotterdam med jobbet, men jag misstänker att de har internet där också. Så inom 3, 2, 1 kommer en kommentar om att oreganoanekdoten fick henne att vilja kväva sig själv med en tulpan. Har de inte tuplaner i Rotterdam? Jaha, men det här är ingen jävla geografilektion.
