Jasmina låter meddela att "en del av hennes själ dör" varje gång hon går in på bloggen och ser att det står Fredagshus. Hon tycker inte om Fredagshus. Och hon tycker inte om när jag skriver om plantor. Vad göra? Jag vet! Jag skriver om Sigge! Jag har alltid älskat Sigge. Jag kan inte riktigt förklara det. Allt är på hans villkor, han äter andra varelsers mjuka bebisar, hårar ner vår utesoffa och så vidare, och så vidare, i all oändlighet. Men han har något. Dels är han snygg, och snygga individer har det alltid lättare. Sen har han arbetat upp ett mönster i sina besök som gör att det känns så sjukt exklusivt när han dyker upp. Som regnet 2018 är han. Ni vet väl vad de säger om katter med stora fötter? Att de kan riva ihjäl dig mer effektivt. Jag älskar när kattägare hävdar att deras katt älskar dem. Det gör de inte. Katter kan inte älska, bara älskas. Alla katter önskar att de kunde strimla isär alla människor som lever. Men om de gör det så finns det ingen som kan ställa fram en nyöppnad burk Pussy. Det är nästan mitt största aber när det kommer till katter. De lever ute som daredevils, ligger i oländig terräng och sover som ett ståtligt lejon, jagar vilda djur genom hugg över nacken. Sen kommer de hem och vädjar om att bli skedmatade med mosade rester. Vår modiga, vilda krigare låter sig tryckas ner i en väldigt liten skottkärra med matchande handväska. För sådan är katten: Trygg i sin kluvna personlighet.
