Vi sitter ute i trädgården och väntar på att gräsmattan ska bli grön. Han blir så arg när man ska gå in. När man närmar sig altandörren så protesterar han vilt genom att gnälla högt och spela död. Det är en av de sakerna jag kommer sakna så mycket sen när jag inte har en bebis. Spela död. Sträcka upp armarna över huvudet och göra kroppen lealös. Så himla fint att manifestera sin antipati inför livets jobbigheter. Som att gå himla in. Hursomhelst. I det här läget får ni hemskt gärna berätta för mig vad jag ska blogga om.
