Fastnar på Instagram och tittar på en livesändning med Trinny Woodall som smörjer in ansiktet jättehårt. Viker en vittvätt och ångrar att jag torktumlade lakanen som nu ser ut som linnelakan trots att de är bomull. Ser mig om i rummet och börjar nästan gråta eftersom det är så rörigt. Sedan ser jag min bebis på golvet, tänker att det är den vackraste röra jag någonsin ställt till med. Och så börjar jag gråta. Fastnar på Instagram och ser ett klipp med en tjej som poppar popcorn med sin plattång. Plockar upp elvahundra saker från golvet i en spattig walk through genom huset. Finner att golvet under köksbordet är äckligt. Lägger mig platt på magen och torkar golvet under stolar och bord med en disktrasa. Känner mig nöjd med att det nu finns en ren fläck i vårt hus. Känner mig bedrövad över det faktum att man faktiskt ser att det är en ren fläck. Kör en halvfull diskmaskin eftersom disktabletten in löst ut sig. HUR såg inte den som plockade ur disken detta? Svär högt rakt ut så att det blir imma på köksskåpets vitrindel. Minns att jag har sjuk trettonåring hemma. Tänker efter om jag sa ett könsord eller ett städat fan. Vem försöker jag lura, hon har hört allt. Fastnar på Instagram och ser ett klipp med en blå fågel som dansar på en Ipad till ljudet av turkisk musik. Funderar på fettdepåerna i min rumpa. Var de är och lite sånt. Fastnar i ett avsnitt av Judge Judy. Okej, tre. Fyller på kaffekoppen, men kaffet är kallt. Känner mig orättvist behandlad. Skriver en mening i en text. Ser mig omkring. Fastnar på Instagram och ser klipp med tjejer som misslyckas med att klippa luggen. Relaterar. Flyttar in allting som ligger på soffbordets underhylla mot mitten så att det ska se städat ut när man kliver in i rummet. Ser ner på mig själv. Skriver ett blogginlägg som mest går ut på att jag har ett allvarligt instagramproblem. Och nu vaknar han.
