så tittar den galne mannen på fingret. Eller åt ett annat håll. Je suis galne mannen. Det var så vackert och märkligt häromkvällen. Kvällsjuset var så kvällsljusigt och gult och varmt. Och så öppnade himlen sig. Och så slutade det. Och så började det igen. "Titta på ljuset!" sa vi till varandra med jämna mellanrum, för det blev hela tiden fem procent vackrare. Nu kan det inte bli mer magiskt, tänkte man. *SPRINKLE!* Flämt! Jag gick ut på trappan och såg mot solnedgången bortom gärdsgården, plockade upp mobilen och försökte fånga allt det sköna. Plötsligt klev grannen mittemot ut på sin övre balkong och tog bilder med sin mobil, åt andra hållet. Vad håller han på med? "VAD TAR DU BILDER PÅ?" gapade jag över gatan. Han tittade ner på mig, såg lite nollställd ut och pekade sedan åt andra hållet. Ah, jag förstår. Sen drog jag mig tillbaka och fotograferade vår plottriga grillhörna i det guldiga regnet. Och sen var det inget mer.
