Eller motstånd och motstånd. Men jag är så trött. Ont i nacken av nattamning har jag också. Två timmar är det längsta jag har varit ifrån Gosse, och jag vill verkligen inte vara borta från honom, men nu tog jag en mikropaus. Mikro och samtidigt förbjuden. Jag skjutsade ett barn till aktivitet och ska nu handla plåster och annat pill, samt storhandla på Coop. Hungrig är jag också. Så här sitter jag. På Max parkering och äter halloumiburgare och dricker kaffe. Ensam. Utan att jag sa till. Jag kunde lika gärna skjuta heroin på gatan, så syndig känner jag mig efter nära sju månader av total självuppoffring (som jag älskar) Men jag är trött och hungrig och nacken drar. Ont i höften har jag också. Jag känner mig som ett billigt pussel som är helt jippigt och löst och alla bitar kan sitta på alla platser. Nej, dags att spotta upp sig och köpa fil och annat och köra hem.
