Jag har slutat binda kransar. Fel. Jag har aldrig börjat. Jag är en kreativ person, det får man nog ändå säga. Men binda kransar, det är en gen man har eller saknar helt. Säg inte emot, andas djupt och sätt er i ett hörn och tänk emot mig tyst. Så jag lånar. Jag lånar till barnen och till mig, tar en bild och lämnar tillbaka. Äldsta dottern kan ha gjort sin själv. Jag borde veta, jag borde ha noterat och berömt. Nästa år. Jag tror att jag har köpt elvahundra midsommarskjortor till Joachim. En gång om året får han ordentlig användning för dem. Den här söta riskgruppen hade hämtat "höu" ... ... och fyllt en liten vagn. De vuxna fick inte åka hölass i år på grund av tätheten. Men det viktiga är att barnen har roligt. När man har åkt hölass bjuder Åke och Mariann på pinnglass. Elin bjöd på dricka i sina söta små flaskor. På tal om andra små söta saker så är det här ett barn i en båt. Och det här är gudbarnet Fanny. Hon är nästan lika gammal som den här bloggen. Handen upp alla som tänker att Elins byxdress är underbar men att ni skulle se ut som en utklädd idiot i den. En del av de kreativa. Sofia har kommit ner från Uppsala och veterinärstudier för att jobba på djursjukhus. Jamen ni ser ju hur sugna vissa blev vid tanken på att bli inlagda. Vid den här tiden bjuder traditionen att Åsa frågar när vi ska tända grillarna. Men i år vägrade hon, eftersom vi driver med henne. Så i år var det jag som blev hungrig först och frågade när vi skulle tända grillarna. Grillparadigmen, nu skiftade den. Hon gillar hammocken och jag älskar henne. Morbror Joachim, Dagget och mammans EVIGA PILLANDE MED FINGRARNA. Sen såg kvällen ut väldigt mycket så här. Lite surt pargräl, ett väldigt litet barn kastade en liten boll på en ko och två barn rasade ner för en slänt med taggar och stenar. Men i övrigt, precis som bilden var det.
