I veckans kolumn fördjupar jag resonemanget kring sommaren och vad den gör med oss. Sommaren 2019. En alkoholfri öl på en sten, med en lugg som vill ha mer av livet. I en för stor baddräkt från Monki, uttänjd av den sista graviditeten. Sommaren 2020. Kunde inte strike posen, ser ut som att jag bajsar. Bikinibyxan från Filippa K är för liten och för stor på samma gång. Allt vill in mot mörkrets mitt och fodret hänger ut som en flärp. Aldrig får man vara glad. Aldrig. Fast när man tänker efter så är man glad ganska ofta ändå. Särskilt om man ställer det mot aldrig.
