Är inte alla fredagar i december lite löjliga, när man tänker på vad som komma skall? Allt fredagsmys är ju bara fjös tills det ordentliga myset infaller. Nåväl, fredagsmysa måste man. Och det gjorde vi. Joachim lagade färsk krämig pasta med rostad blomkål och parmesan. Vi såg På spåret och tog en ansenlig volym poäng. På lördagen lyssnade vi på Avantgardet på Larmtorget och letade julklappar till barnen. Hans rum är långt ifrån färdigt, men han sitter i den lilla fåtöljen med sin lilla blöjrumpa och läser sina små böcker. Och jag dör för sötheten i detta. På lördagen firade vi en nittioåring och en sjuttioåring. Jag åt tre portioner potatisgratäng (är potatisgratängen på väg att dö ut som mat? Man ser den så sällan) och lyssnade på barnen som spelade piano mer eller mindre fult, mest mer. Men det är så roligt att de försöker sig fram, precis som jag gjorde en gång i tiden. På söndagen firade vi en sextiotreåring, en sextiosjuåring och en sjuttioettåring. Tror jag. Något i den stilen i alla fall. Jag åt tre portioner av mammas goda gratäng (GRATÄNG IGEN!) och fick någon slags glasskaka med seg botten som smakade kaffe, till kaffet. Kaffe med kaffe, min favoritefterrätt. En gång när jag kanske var tio år bjöd mamma och pappa på middag på restaurang Steakhouse i stan. Jag beställde något slags kött som är vanligt, vad kan det ha varit, black and white? Oxfilé? Är det samma sak? Jag beställde i alla fall kött med pommes frites och mörk sås. Jag orkade inte äta upp allt och när Elin hade ätit upp tjatade vi om att få gå ut och sätta oss i bilen och lyssna på radio. När vi hade suttit i bilen en stund började jag tänka på hur gott köttet var och att jag ångrade att jag lämnade kvar. Jag borde ha ätit allt. Äckligt med ett så starkt köttminne. Men ändå. Exakt likadant känner jag inför helgens gratänger. Jag vill tillbaka till dem. Inte mycket potatisgratäng den här måndagen. Mer sisyfosarbetet med att plocka tillbaka pryttlar han sprider ut, bara för att se honom börja om. Kladd på luckorna är det också. Men jag minns mina gratänger och hur de krämade mig i gommen.
