Varning för lokalt. Som så många andra i Kalmar är jag uppvuxen med Östra Småland på köksbordet. Hemma hos oss fanns både Barometern och Östra Småland. Ett rött och ett blått klistermärke på brevlådan. Här är vi öppna för alla slags åsikter, så kan man se det, så tycker jag att man ska se det. Idag gick Gota Media ut med den ledsamma nyheten att Östra Småland läggs ner. I nära hundra år har Östran funnits och gett Barometerns blå ledarsidor en röd och svettig fajt. Som fjortonåring gjorde jag en saftig praovecka på redaktionen. Jag fick vara på sporten, följa med en fotograf ut på jobb, pryda omslaget till ungdomsbilagan (med sedlar i munnen för bildsätta en text om hur mycket ungdomar får i månadspeng), följa en reporter på nyhetsredaktionen, vara med när hon gjorde intervjuer och sedan sitta bredvid medan hon knattrade på sin dator medan hon rökte och var arg. Det var helt underbart! Och jag förstod det inte då, men där föddes nog den journalistiska tanken. Jag ville också skriva med frenesi och ilska, spotta ur mig texter, leverera. Rökte gjorde jag ju redan. Sedan gjorde jag annat, funderade på att bli kantor, jobbade i Stockholm, kom hem, började skriva för Barometerns ÅxÅ-bilaga, pluggade till journalist och hamnade på Aftonbladet. Men det var på Östran allt började. Tidningen med hjärta och själ och människor som som hade allt det och lite till. Östran har sett mig som en maktfaktor och jag har sett dem som tidningen som sådde ett frö. Hoppas att Östrans frånfälle inte är ett tecken på något mer än tidningsdöden. Hoppas att vi inte slutar som ett land med bruna klistermärken på brevlådorna.
