Jag hade bokat klipptid hos Angelika på Vide&Vänner. Klockan 11 satt jag i stolen och Gosse låg sovande i vagnen. Vilket fullblodsproffs att lyckas tajma sövningen som så. Angelika sa något om att människor som kommer för att klippa sig tycker att det är skönt att prata av sig. "Inte jag. Jag sitter hemma hela dagarna, så när jag väl kommer ut bland folk så vill jag lyssna" Precis när jag hade sagt det så tänkte jag för mig själv Nu måste jag verkligen lyssna. Men eftersom jag är jag, inte någon annan, så pratade jag. Mycket. Jag lyssnade ingående en procent och lät munnen löpa tal-amok de resterande 99. Angelika vet nu allt om: Hur jag gör med mina barn. Den där gången när någon klippte min lugg fult. Hur många år jag har haft lugg och hur bra jag trivs med det. Men också hur mycket jag hatar att ha lugg. Men att jag verkligen vill ha lugg. Vad jag tycker om skärmtid. Hur jobbigt det är att ha en rörig källare. Att jag sover med blött hår men att jag inte är äckligast i stan eftersom jag tvättar kuddarna ganska ofta och hallå, jag känner människor som aldrig tvättar sina kuddar, så det är ju de som är äckliga. Hoppas verkligen att Angelika tyckte att det var skönt med en lyssnande kund. Angelika gav mig rådet att sova med fläta. Sedan nittiotalet sover jag i hög knut. Det är tydligen fel.
