För ett par timmar sedan kom vi hem från en underbar helg i Köpenhamn! Fast så var det inte. För dagen innan vi skulle resa så började jag kräkas. Sedan en till. Och en till. Och en till. Och en till. Och en till. Till slut var det bara en person i familjen som inte hade "runnit i ett av hålen". Ibland tittade han upp från sin dator och undrade vad vi andra höll på med, sedan fortsatte han att spela och undrade lakoniskt vad det skulle bli till middag. Jag blev så ledsen. Vi skulle ju fira min fyrtioårsdag lite i förväg, bara vi sju, min familj. Jag hade längtat, det skulle bli så mysigt. Nu blev det istället sju personer instängda i ett hus som luktade magjuice. Fel på tvättmaskinen blev det också. Det visade sig vara ett stopp i en avloppsslang men ändå, fel på tvättmaskinen när man har magsjuka. Brände jag bort ögonfransarna på getbebisar i ett annat liv? (Och ni vet det här med att folk aldrig har några kontanter? Det kan ju bero på att SVERIGES ALLA MYNT LÅG I VÅR TVÄTTMASKIN) Och som lök på laxen, här kommer det: När jag gick in och skulle boka av hotellet så visar det sig att jag har klickat fel. Jag var så rädd att jag skulle råka klicka på alternativet utan frukost att jag inte såg "inte återbetalningsbar". Kanske skulle den ganska viktiga informationen "inte återbetalningsbar" vara rödmarkerad, på samma sätt som de goda tillvalen är grönmarkerade. Detta, och att jag aldrig har bokat hotell där man inte kan boka av och få pengarna tillbaka är min förklaring till hur det blev så här. Men felet är ju mitt. Jag klickade fel. Så hej då helgen med familjen i Köpenhamn, hej toalettring. Hej då trettontusen kronor. Jag låter sval nu. Så var det inte sent på fredag kväll när jag låg under täcket med 38,7 graders feber. Då grät jag som ett sorgligt djurbarn som någon kastat i ett dike. "ALLA FRÅGADE VAD JAG VILLE GÖRA NÄR JAG FYLLER FYRTIO, JAG SA ATT JAG INTE VILLE GÖRA NÅGOT OCH NU BLIR DET SÅ HÄR" Och så grät jag ännu mer, eftersom det blir så när man vädrar högt det ledsamma man tänker på. Herregud. Det är bara Köpenhamn, det är bara en födelsedag, det är bara pengar. Men jag kunde inte rå för det, och ni ska veta att jag unnade mig en rejäl omgång jävelgråt. Joachim sa "såja såja" och lovade sedan att det skulle bli ett jättebra kalas nu på lördag, när jag fyller. Men det kan väl inte han veta, dummerjönsen. Fast det var jag som var dummerjönset.
