När jag var liten sa pappa ibland "Nähä du Johannes" och liknande till mig. Mången gång har jag tänkt fråga var det kommer ifrån. Vadå Johannes? Pappa jobbade nästan hela sitt yrkesverksamma mansliv på kyrkogård. Är det Johannes Döparen som åsyftas? Måste komma ihåg att inte glömma bort att fråga. Och på tal om Johannes Döparen; det här är min dopklänning. Den är så pure. I sin babyfärg av någon slags blekt aprikos-rosa, i sin oskuldsfulla skirhet. Men också alldeles för kort och alldeles för urringad för kyrkan. Det måste alltid begås en tyst protest från min sida. Hej Gud och Guds hus, jag ska egentligen inte vara här, men nu är det så att någon jag bryr mig om vill lämna över sin fina bebis till dig, och då vill jag vara med. Men jag kommer visa upp mina knän och min klyfta, som inte är skuggan av Sinai precis, men ändå. Du får ta mig som jag kommer och passar inte klädvalet så får du hitta på ett sätt att kasta ut mig. Du har ju enligt en bok jag aldrig orkat läsa haft kreativa idéer förut. Gud älskar alla sina barn, det är därför vi har mammor som förbjuder oss att ha syndiga klänningar till tonerna av psalm 837 "Vad ska folk tro?" Konstigt nog har mamma aldrig sagt något om klänningen. Har jag blivit heligare eller har mamma blivit tåligare?
