Idag skulle mamma ta med sig killarna till simhallen och då tänkte jag såhär: Jag ska inte sitta hemma i soffan och fjösa, amma lite här, diska lite där och så är dagen slut. Nej, jag ska med till simhallen och köra skiten ur mig själv, eftersom simhallen med småbarn är brand i huvudet tills man kommer ut igen. Fiffig sak med amningsbröst, man behöver inte oroa sig för att handduken ska ramla ner. Fiffig grej med bebisar: De är söta även när de är blöta! Det var hans premiärbesök i simhallen, och han tyckte om det. Framförallt att lyssna och titta på allt ståhej (det där mellan väggarna studsande barnskriksljudet som alla vuxna hatar) Kul grej att göra: suga på underläppen när man funderar (snälla säg att du tänker på din mamma) Till lunch blev det falafeltallrik, hamburgetallrik, pommes frites och halloumiburgare. Vad de andra åt minns jag inte. Ett snabbt blöjbyte ovanpå staplade solstolar. Idag var det alltså jag och mamma och de tre yngsta barnen i simhallen, till detta anslöt Elin. Tre barn, tre vuxna. Och ändå, ett himla härj. När Joachim kommer hem är det säkrast för honom att han förstår vilken insats jag gör. Detta är ju hemskt. Både Joachim och jag avskyr att åka till simhallen med barn, och gör det därför aldrig. Så jag kände mig lite mallig där jag gick omkring med min bebis i famnen och försökte undvika att halka ihjäl oss. Plötsligt fick jag syn på henne. En kvinna med fem barn. Ensam. Förstår ni vad jag säger till er? Ensam med fem barn. I simhallen. Och inte var de äldsta femton och tretton heller. Jag skulle gissa att de två äldsta var kanske tolv och tio. Sedan kanske sex och tre och ett. Och just det, hon var gravid också. GRAVID. Och jag ångrar så mycket att jag inte gick fram och berömde henne. För sånt gör jag, trots att det är lite pinsamt. Men inte om Jasmina är med. Hon tycker nämligen att jag gör det alldeles för ofta. Särskilt när det gäller att gå fram och berömma människors klänningar. "Om de visste hur ofta du gör det så skulle de inte tycka att det var en komplimang" Som om det kan finnas för många snygga klänningar. Jasmina ska inte uttala sig förresten, jag vet ingen som börjar prata med främmande människor så mycket som hon. Lite loco-varning på det faktiskt. Jaja. I julas gick jag fram till en kvinna i julhandeln på Åhléns och berömde henne för att våga gå på stan ensam med tre småbarn. Då var inte Jasmina med, så det gick bra. "Blir sönerna tråkiga ska vi sluta umgås", säger Jörn Donner i SvD. Okej, men då kan de komma till oss, vi älskar varandra även när vi är tråkiga. Kolumn om hemska pappor finns HÄR
