Först skulle jag gå ut och vara duktig, vädra de där mjuka kinderna och så vidare. Men så blev det lite så här. Kul sällskap. Jag tycker att det är mycket sånt nu. Han tar fjärrkontrollen, vi tar den ifrån honom, han springer helt tyst genom halva huset och kastar sig raklång på golvet och skriker. Jag kan inte minnas att de andra gjorde så i den här eller någon ålder. Men det spelar ingen roll, han gör det och han gör det så bra, det är det sötaste som finns. Efter en stund gaskade han upp sig lite och vi målade radhusgatan blå. I en sekund. Sedan gick vi planlöst omkring i området, som var folktomt och vått och grått och med mögliga geggamojalöv på marken. Först badade han lite här, sen badade han lite i fågelbadet i trädgården. Sedan gick vi in. Och då sprang han iväg ganska långt, slängde sig på golvet och skrek. Älskar honom! Medan han sov sminkade jag mig och pillade luggen innan Barometern kom förbi och pratade om att fylla fyrtio.
