Man ska inte skryta, men jag har verkligen slipat mina "åka in med unge akut och vara hemma snabbt igen"-skills. Om ni inte orkar så kan ni väl läsa det som en hyllning till vården i coronatid, för det är det. Människor åker inte till akuten i onödan, tack för det människor. Många gånger har jag tänkt att jag åker en gång för mycket. Men jag söker aldrig vård med mindre än att någon säger att jag ska komma in. Igår tyckte ett av barnen att det var en god idé att hjula ner för trappan. På huvudet. Och landa på anletsdragen. Det där THUD-THUD-THUD-THUD-ljudet som är som eld och syra och tusen tårar i förälderns öra. TRAPPJÄVEL. Varför håller vi på? Varför ska vi gå upp och ner till saker när vi kan gå i sidled? Varför kan inte alla i hela världen bo på ett plan? Varför bygger vi inte på bredden? Lappland är tillexempel stort. Klockan 13:30 thudsade barnet i riktning mot källarplanet. Klockan 14:00 kom vi fram till 1177. Klockan 14:20 ringde jouren upp. "Vi har läst anteckningarna från 1177 och vi vill att ni kommer in direkt." Fast jag vill att du ska säga "Sluta slösa vår tid, barn är mjuka, det där var ingenting, vi tycker att ni löjlar er." Vi ska ju på kalas klockan 15. Klockan 14:50 anlände jag till jourvårdcentralen. Klockan 15:30 var vi klara. Klockan 16:00 var vi framme vid kalaset. Endast en timme sena. Det tycker jag var snyggt. Men vet ni vad som är ännu snyggare? ATT INTE RAMLA I TRAPPOR. Pass på för spaning. Titta på Joachim. Vad gör han? Han står så långt bort som han någonsin kan. Står han längre bort så ramlar han över kanten. Vad gör han där han står? Han spejar. Spejar och spanar. På vad? Vem vet. Min spaning är könad. Alla män jag känner gör så här. Går iväg och spanar. De står nästan alltid med armarna i kors när de spanar. Ingen kvinna jag känner har någonsin gjort så här. Är det något nedärvt från förr i tiden när det var förr i tiden-krig och män stod och blickade ut över vidderna och planerade sitt förr i tiden-slag? Elin har en otroligt snygg jeansjacka och en underbar bebis som vi älskar. Pappa tyckte att vi skulle "flutta på kröukvixten" eftersom den var i vägen. "Det är basilika, det är en krydda och man ska ha den på sin zucchinigratäng." Kolla som hon håller på och skryter med sina tänder. Det bästa med mosters dagg är när hon kisar i vinden. Ögonen blir söta, hon visar alla sina tänder och locken på hjässan vajar i försommarbrisen så att man brister ut i poesi.
