Hela lördagen ägnades åt det som vi ägnat de senaste fjorton åren till. Rensa källaren. Blir vi aldrig klara? Nej. Nej, det blir vi inte. Och nu måste vi rensa ordentligt eftersom ett av barnen ska flytta ner. På söndagen sparkade Joachim bakut och bestämde att vi skulle åka till Kläckeberga lantcafé och fika. På något sätt fick vi med oss alla fem. På något sätt. Vi sa "Om du inte följer med så stannar du hemma och tar hand om din lillebror, det är bara att välja" Som om vi någonsin skulle lämna honom när vi åker och fikar med getter. Jag säger inte att alla caféer måste ha små små personer som sitter på en parkbänk i en alternativ värld på trädstammen. Men de kan väl försöka? Livet verkar så enkelt för de här individerna. Jag säger inte att alla caféer måste ha en miniatyrnyckelpigehammock. Men de kan väl försöka? En av systrarna tyckte att det var ett stort förnedringsnummer att klä honom i hjälmmössa. Men hjälp så sött det är, tycker jag. När vi hade fikat åkte vi på loppis. Loppisen stängde klockan 14 och vi kom dit vid 13:37. Skridskor var vad som fanns kvar. Sen åkte vi och tittade på Joachims morfars grav. Sen fortsatte vi lite med källaren. Om docksängen knakade? Ja.
