Vad är det med hatt? Varför måste man vara med i en film för att det ska kännas naturligt? Eftersom mina pigmentförändringar håller på att ta över hela min personlighet så tänkte jag dra till med en sån feting till HÅLL TRUTEN-hatt. Så att pannan och bröstet och faktiskt hela jag skyms i en skyddande skugga. Och själva funktionen är det ju inget fel på. Men varför känner jag mig så appart? Varför är hatt en så besvärlig apparat? Hatten var så stor att den även rymde mitt äldsta barn. För att minska intrycket av hatt kan man matcha med någon annan i hatt. Eftersom min hjärna är så grandios så låg hatten hela tiden "ovanpå kalottdelen" av min högsta topp. Och då sitter den inte fast och då blåser den av. Särskilt på Ölands allra norraste ände. Men hattar av strå som hamnar i havet torkar fort i solen. Bisats: den här kommer bli populär på Wikifeet; de efterfrågar ofta fler sulbilder. Jag leker att jag är inbjuden till Cannes filmfestival. Det är en stilla dag, i vattnet. På stranden flockas fotografer för att få en skymt av stjärnan under brättet. Det är så mycket "och så vajar hatten och hatten vajar så" med hattlivet. Man är en karikatyr på sig själv, trots att man aldrig tidigare känt sig så lite som sig själv. Hatt rimmar på spratt. För den spelar mig.
