"Ok, bilden kanske ljuger men sängen ser så smal ut? Vår är 180 cm och då har vi bara fyra barn. Plus en spjälsäng och en extrasäng i vårt sovrum. Fram till helt nyss hade vi ytterligare en barnsäng. I vårt sovrum alltså. Vad är hemligheten? Sover de i sina sängar? Sover ni i deras sängar? Sover ni gott i ett enda mystrassel? Är så ambivalent här, älskar att sova med barnen men hatar vad det gör med min sömn. Kram och tack för alla skratt!" Svar: Bilden ljuger, men inte åt det håll du tror. Den är ännu mindre i verkligheten. Blott 1,60. Den här storleken har vi haft sedan vi träffades. Jag unnade mig en stor säng när jag flyttade tillbaka från Stockholm och en vecka efter sängköpet träffade jag Joachim. (Med reservation för att det var mer än en vecka.) Poängen är: anande jag undermedvetet att jag skulle behöva plats för en person till? Nej, så var det inte. Jag trodde att jag skulle vara ensam och olycklig livet ut och om jag skulle vara det så skulle jag i alla fall vara det i en stor säng där jag kunde sträcka ut mina olyckliga lemmar (utan att de någonsin nuddade vid någon annans hud och så vidare.) Våra barn sover i sina sängar. Allt flyter ihop när jag ser tillbaka på våra barnår, ibland har vi väl haft barn som tassar över. Men att köpa en jättestor säng och ha alla barnen i den, nej tack. När jag var åtta år så läste mamma den fantastiska "När människorna kom..." och i den boken finns en bild som föreställer hur en stenåldersfamilj sover tillsammans i djurhudstältet (eventuellt heter det inte så) tillsammans med alla barn plus mormor plus diverse mjölkdjur och en hund. Så ser jag på samsovning. Att det är trångt, sparkigt, att det låter och luktar och att du vaknar av en grisspene i ögat. Nehejdutackdu. I vuxensängen sover de vuxna, jag betackar mig för misär. Allt som oftast sover barnen i sina sängar. Men ibland gör de så här. I trots. Och somnar mitt i trotset. * "Jag blev så glad av rubriken för jag trodde att jättemånga ställt frågan till dig varför ni inte har kuddar i sängen? Men inte en enda fråga om det. Kan du inte ta upp det också i ditt nästa inlägg för jag är så nyfiken. Tänkte ställ frågan till inlägget med bilden på er säng men blev lat och tänkte att det kommer så många andra göra. Men tji fick jag för min lathet." Svar: Vi har kuddar! Men de är ganska platta. Min är extremplatt. Jag älskar att sova på mage, utan kudde. Så det brukar bli så att jag lägger mig längre och längre ut på kudden tills jag trycker undan den och lägger kinden mot det sträckta lakanet. Älskar den första kindpussen.
