Mamma har rensat i gillestugan. Och jag är verkligen ingen sparare. Prylar är bara prylar, c'est la vie! Och så vidare. Men när jag tänker på allt som mamma har kastat, utan att jag vet vad, så blir jag lite matt. Elin räddade tillexempel mina Bertböcker. De ska tioåringen få! Jag packade även ner "Mysteriet på Willoughby chase". Som jag minns det så var det en enormt stark läsupplevelse. Undrar just om den "hållit för tidens tand." Två unga flickor klädda i förritidenklänningar, ett gods i bakgrunden, och så flickornas uppspärrade ögon. Gissningsvis inte. Och så var det en klänning. Gammelfaster Karins klänning. Karin var en dam med underbara uppsydda klänningar. Men hon var ingen medium, gammelfaster. Och det är jag. Men man kan ju proooova. I lördags. För liten, fick inte upp dragkedjan (jag försökte tills den fastnade i skinnet) Men så igår så slog det mig: jag har ju spytt en massa, nu kommer jag i den! Det gjorde jag inte. Och dragkedjan gick tydligen sönder i lördags. Och man kan inte laga en dragkedja "med naglarna". Vet jag nu. C'est la vie.
