Det hiskeligaste jag kan tänka mig är att vara ovän med grannarna. Som utomhusversionen av att sova med fienden. Jag ryser när jag läser om bråk mellan grannar som till slut hamnar i diverse instanser. Liksom låt dem bygga sina friggebodar och grejer, nästa gång är det du som måste stå med mössan i hand och be om lov. Hur lever man ens när man har ett infekterat bråk med grannarna? Tittar man ut genom fönstret innan man går till bilen? Hur fungerar vardagen? Bättre att göra vänner av sina grannar för då får man fylld portabello och potatissallad med kapris när de fyller fyrtio. Och om man är riktigt snäll så får man en liten fördrink hos några andra grannar. Och om man är så här söt så får man hur mycket vattenmelon man vill, vars skal man sedan placerar snyggt på rad genom hela det välstädade huset.
