Alla dessa människor som man inte leker med längre. Och så springer man på varandra med jämna och ojämna mellanrum. Vi står där mittemot varandra, studerar i smyg hur sliten den andre är (haha jag är något mindre sliten, hurra!) pratar om exakt samma saker som vi pratade om för ett år sedan. Jag zoomar in på den andres ögonfransar eller hud och funderar över om jag behöver en ny mascara, jag är inte närvarande i stunden, det här har ju redan hänt. Och det kommer fortsätta hända. Med samma personer, samma prat, samma önskan att försvinna. Och nu är det dags att säga hej då, vi ska springa vidare åt varsitt håll tills det är dags igen: "Vi måste ses!" DET MÅSTE VI INTE. Det ska vi inte. Alla människor, i alla länder, i alla samhällsklasser, på alla språk, i alla åldrar. Varför? Jag vill inte träffa dig, du vill inte träffa mig. Det finns en anledning till att vi inte umgås längre. Men det finns ju inget sätt att gå ifrån varandra.
