Nu ska jag sätta rekord i sen reaktion. Men detta har skavt i mig. Livet (och andra saker) är inte rättvist. Men då får man snyta sig i de väldigt små upprättelserna. Som den här: Jag skrev att Felix Sandman borde vunnit Melodifestivalen. Det tycker jag inte längre. Jag älskar hans låt och hans röst, men så här i efterhand så var den hela tiden lite för bra för detta sammanhang. Det som slår mig när jag sitter i bilen och vrider upp volymen så att min tinnitus flossar är att Jessica Andersson blev orättvist behandlad. Jessica vann inte. Hon kom näst sist. Som lök på laxen fick hon dessutom färre procent av folkets röster än låten som kom sist. https://www.youtube.com/watch?v=lPt0FuYqKdU När man tittar på framförandet är det ganska lätt att se att en del av förklaringen är koreografin. Låten och Jessica behövde mer. Så, nu vet ni hur jag känner. Sju veckor senare. Och om ni undrar vem som borde vunnit ESC, så känner jag fortfarande att Netta hade det roligaste och fräschaste. Men oj som jag (och nioåringen) älskar den här: https://www.youtube.com/watch?v=c0kP074Mw0k Men om Netta var fräsch och rolig så var Danmark lite för mycket "lås in era oskulder och gräv ner guldet" för att segra och söndra på musikscenen. ("Come on, walk with us!" eh, vart ska vi?) Det är det som är så bra med Spotify, där är kärleken blind.
