Vi hälsade på hos vänner en bit söder om Kalmar. Han sprang runt i sin jättebegagnade overall från Molo. Den här overallen har jag ägt och sålt vidare fler gånger än jag minns. Den är alltid lika dyr, och det gör alltid lika lite. Och nu var det hans tur att ha en mamma som rider ut på Tradera med en sedelbunt i handen och allt att förlora men en regnbåge att vinna. På en sten i Kalmarsund ligger en säl och funderar över sakernas tillstånd. En säl! Helt lös och ledig och fet i sin kropp. Ensam på en sten. Det är ju lite den tillvaron man har drömt om under jullovet. Naken och hal och lämnad ifred på en bumling i vatten. Helena har åkt tillbaka till Kanada nu. Men innan hon for hann hon bjuda på grillade marshmellows med en stor bit mörk choklad mellan två lager digestivekex. VILKEN IDÉ tänkte jag och gav henne hela äran, tills jag kom hem och en av döttrarna sa "Eh, ja, det heter s'mores." De vet alltid allting före mig nu för tiden. Eld och barn som leker med den. Vad är tillrådligt? Ni får peta noll i lågorna? Ni får peta lite grann? Någon kanske borde ha sagt något om min mössa. Något om hur den ser ut som PÅVENS KALOTT. Hans varma och stickade kalott som han använder när han åker skidor. Denna någon står så nära att hon känns mot mina bröst. Och ändå, inte ett ljud. Bara "Vad fin du är" och liknande. Vi delar förresten traumat med att ha för stora huvuden och tvingas beställa special när det skulle tas studenten och ridas i ridhus och sådana saker. "LOTTA! TROR DU ATT MALIN KAN LÅNA LEIFS HJÄLM?" "VA?" "JO JAG SA TROR DU ATT MALIN KAN LÅNA LEIFS HJÄLM, ALLA DE ANDRA ÄR FÖR SMÅ" Eventuellt har den här scenen aldrig utspelat sig. Framförallt för att man nog inte ska stå och skrika bland hästar. Men det är just detta, mitt huvuds storlek, som hindrar mig från att köpa en sån där skepparkeps så att jag kan låtsas att jag är helt Berlin. Men då, och det ska ni veta, då skulle hon ICKE vara renons på hattkommentarer. Så det är inte mitt huvud som hindrar mig. Det är Jasmina. Hon styr mitt liv.
