Måndag förmiddag i stanna hemma-tiden. Han tittar på I drömmarnas trädgård. Mannen som gör rösten säger "I drömmarnas trägaard." Det brukade Elin och jag ha roligt åt förr i världen. Joachim har inte tagit ner julgardinerna. Det beror på att de "inte är tillräckligt juliga." "Om det hade varit tomtar på dem så hade jag tagit ner dem", säger han. Och om inte det är ett vidrigt hot, ett löfte om ett våldsamt fult tyg, ja då vet jag inte. Det står två vaser på tevebänken. Jag har märkt att jag är en person som har ganska bra vassmak, men som inte vet var man ställer vaser. Jag får aldrig till det. Var står era vaser? Inte i fönstret tillexempel, det känns fel. Tevebänken kommer förresten från Joachims mormor och morfar. Vi tog över den när de flyttade från hus till lägenhet. Nu är lägenheten såld. Men tevebänken består och den står där den står. Jag älskar de bruna cirklarna med guld i. De är så fula att de blir snygga. Det vill säga inte som en tomtegardin, som är så ful att det blöder ur ögonen. Hans pyjamas är två nummer för liten, urtvättad och full av hål, som synes. På golvet ligger hans täcke, Joachims kofta och en kartong. I kartongen låg det polskt fejklego som fjärde barnet fick i födelsedagspresent. Nu tror ni att jag raljerar och drar till med det tröttsamma "När något är fult så säger vi att det är polskt", men jag är ganska säker på att det faktiskt är polskt. Igår satt fyra av sju familjemedlemmar och försökte få ihop det. Till slut var bara Joachim kvar. När Leggozk var färdigt kom tvååringen och plockade isär det. Nu är det utspritt över hela huset. Tavlorna ovanför teven hänger på gamla krokar eftersom jag har svårt för att göra nya hål. Bättre att använda de man har. Och då blir det så här. Ovärdigt. Nu ska jag koka någon slags lunch till ett barn. Ett annat barn somnade precis under sin säng. Igen. Vi funderar på tak.
