Hello secondhand-boy! Den här underbara jackan kommer från ett barn fött 2001, sen hade hans bror född 2004 jackan. Sen fick vi jackan, och nu har tre av våra barn haft den. Och när han har vuxit ur den så ska den vidare. Kanske till Daggen! Äntligen lite vitt och ljust att hasa fram på med en rostig snowracer. Sen blev det årets första adventsmorgon! Jag tänker två saker när jag ser den här bilden: Att jag kommer vara ensam med de här fyra om ett par år. Joachim och jag och våra tre gossebarn som alla kommer vara längre än jag och äta arton smörgåsar åt gången. Det är allt jag har tänkt på när jag har föreställt mig tonårspojkar. Tonårstjejer kan jag vid det här laget. Jag har varit en själv och jag har levt nära två stycken i ett par år. Men tonårspojkar: att de blir långa och att man måste köpa jättemånga limpor bröd. Det är allt. Vidare så tänker jag att vi kommer undra var tjejerna var. Åh, vi tände första ljuset! Men varför är inte tjejerna med? För att de sover. För att de inte är angelägna. För att de inte bryr sig. För att de inte engagerar sig i ljuset. För att de inte är hugade. För att de inte är intresserade. För att de inte vill. För att de sover. För att de inte är hemma. För att de inte vill. För att de gör något annat. För att de sover. För att de sover. För att de sover. För att de inte vill. * En tredje sak jag tänker på är att vi verkligen borde boka klipptid. På lördagseftermiddagen åkte vi till slottets julmarknad, och då var det så här fint. Alla hade tid att stanna och fotografera eftersom slottet var fullt. Det var alltså inte bara kö till kassan, det var kö efter entrén, där fick man stå och vänta på att människor kom ut. Så för att förtydliga: Jag köade alltså för att komma in och se julsaker. Allt för kärleken. Joachim hittade stenkakor eller whatever. Moget att kokettera med att man är ointresserad av runor. Runstenen visade sig bestå av ett av mina blogginlägg från 2006, åh! Sen fick jag välja ett adventsljus, som vi av någon besynnerlig anledning inte har haft förut. Åh, när det brinner ner en dag i taget! Barndomsminne! Tror jag! Nästan säker! Den trevliga ljusstöparen och jag matchade varandra ojuligt men fint. Och helt plötsligt kände jag mig ringlös på fler sätt än ett. Vet ni förresten vad som rimmar på ojulig? Ogulig. Som min hand inte är. Jag valde ljuset där tomten åker skridskor, jamen titta så söt! I slottscaféet köpte jag den här smörgåsen, som var en skiva Pågens Jättefranska med ost och gurka, och kostade sjuttiofem kronor. Jag tror att jag eventuellt äger en andel i slottet nu. Det betyder att jag tyckte att smörgåsen var väldigt dyr. * Senare på kvällen klackade jag mig över till en granne för glöggmys och annat. Här var jag glad. Sen tog blåmögelosten slut, för att jag hade ätit upp den. Då blev jag ledsen. Sen åt jag två morötter, chips och godis och vindruvor, då blev jag gladare. Sen spelade vi spel, och då blev jag JÄTTEGLAD!
