Jasmina och jag tog med det lilla lillesyrrabarnet Elin till Kosta för UNDERBARA timmar tillsammans. "Vi får inte ha för höga förväntningar, vi kanske blir besvikna", kan man ibland tänka för att skydda sig själv från den eventuellt uteblivna drömmen. Så är det inte med oss. Vi vet alltid innan att det kommer bli bättre än vi ens kan fantisera. Vet ni vad kaffe från bensinmack smakar? DRÖMMIGT. Ty man är på väg. "Ta en bild på oss när vi åker platt rulltrappa, för det har vi inte hemma." * Och nu några ord om den psykologiska obalansen som är lika skör som vindpinad spindelväv. Jag hade förberett mig för våra korta värdefulla timmar tillsammans. Jag hade: Rakat mig Ätit lunch Packat ner två klänningar till middagen. När vi kommer fram vill Elin och Jasmina äta något eftersom de inte ätit lunch. Elin vill gå till outleten för att leta efter en klänning till kvällen. Jasmina måste raka sig innan vi går ner till spa-avdelningen. Allt detta stod mellan mig och det blå vattnet och de krispiga bubbliga glasen. Allt detta hade jag identifierat i förväg och förebyggt. Nu ska ni få gissa om ni tror att jag vågade säga hur jag kände. Rätt. Tyst som en konflikträdd prydnadskudde var jag. Men så äntligen var allt klart, de var mätta, kittade och rakade och vi trampade oss ner till paradiset i våra frottétofflor. Är det förresten så med frottétofflor, att de är engångsprodukter? Jasmina blev snudd på arg på mig för att jag trodde att de tvättades och återanvändes. Jag plockade upp mitt par från sängen och tittade på dem. "Tror du verkligen att de tofflorna är använda av någon annan?" frågade hon retoriskt och hatkisade mig till underkastelse som bara hon kan. Nej, det tror jag ju inte. Men så här är det alltså på hotell och spa-anläggningar världen över, att tofflor tillverkas och kasseras? Det är helt förskräckligt. Ska vi införa toffelskatt? Ni skulle inte tro mig om jag berättade hur många gånger Jasmina frågade om man skulle ha baddräkt eller bikini. Jag sa bikini. Då sa Jasmina "man har väl baddräkt?" SÅ VARFÖR FRÅGADE HON? Givetvis tog jag med både och. Eftersom ombyte är livets krydda. Jasmina tog bara baddräkt och den var tre nummer för stor. Men när jag påtalade detta vredgades hon. "Den ska vara så", sa hon. Men nej, baddräkter ska inte hänga. Inte ens de moderna. Sen hann det gå en minut innan jag fick höra att min baddräkt var för liten. Och det var den nog om jag är ärlig mot mig själv. Men ändå: olika måttstockar. Jasmina tar bilder på Elin i poolen. Jag tar bilder på Jasmina som tar bilder på Elin i poolen. Sen duschade vi oss årsrena och klädde oss i vårt bästa. Läppstiftet fick jag av mina döttrar i morsdagpresent. Färdiga! Känner ni hur gott vi doftar? Förrätten. Då är det alltså potatisskum vi har att göra med. Jag vill aldrig ha med något annat att göra i mitt liv. Vi bad om slickepott när det var slut, men servitrisen trodde att vi skojade. Varmrätten var "variation på jordärtskocka" och gode tid så långt man kommer på variation ändå. Idag bjuder vi på en variation på gräslök. Variation på gul lök. Variation på mjöl. Ni kan variera mig vart ni vill. Jag litar blint på variationen. Sedan vi ätit och druckit oss vackra av njutning gick vi tillbaka till hotellrummet. Och jag vet vad ni tänker, var allting verkligen så vackert hela tiden? Ja. För i outleten köpte jag tre collagenmasker á femton kronor styck. * Och som vanligt handlar min text allra mest om att Jasmina är arg på mig, men det är så det är, det är så det ska vara. Igår stod det klart att ett av barnen fixat sin matte, och då nämnde någon något om "enkla ekvationer." För mig finns det inga enkla ekvationer, blott denna: Ilskan ska jag utstå, på det att jag må mottaga stor kärlek.
