Mitt älskade begagnatköp från Rodebjer. En svart otymplig omlottklänning som är lite svår att förstå sig på. Jasmina tyckte att den var SÅ snygg. Tills vi kom till Elin och bebisen och Elin sa "Ni är så fina!" "Men inte Malin va, hon har ju på sig en jutesäck." Mhm, men en jutesäck från Rodebjer är fortfarande en Rodebjer. Egentligen är det totalförbjudet att befinna sig mellan våra lakan i grisiga förskolekläder, men det är så svårt att vara förberedd på ett gosinslag. Jag kan inte springa och slänga på överkastet, stunden kan gå förlorad. Jag försöker relativisera genom att tänka på att det finns folk som till och med har sina husdjur i sängen och då känns det lite bättre. Tills det känns sämre eftersom jag då bara kan tänka på att det finns människor som har husdjur i sin säng. Djur som äter bajs, slickar sig på pungen, rullar sig i andra djurs avföring, har mask i analen och kräks upp sånt som de inte fick äta upp. Jag kan se likheten. I luggarna. Fotobombad av kärleksbomben. Han kan vara bra att ha, det tycker jag nog. Han fyllde år för ett par dagar sedan. Men kalaset blev inställt eftersom vi hade fall av kräksjuka för sjätte gången den här vinter-våren. Jag hade bakat kardemummabullar och Joachim hade gjort egen ketchup. Vi försöker ikväll igen, men tar ingenting för givet. Bara kärleken, den ska man alltid ta för given. Det har jag skrivit förut, men det tål att skrivas på nytt. Man ska ta kärleken för given, det är det finaste som finns. Allt annat är föränderligt. Livet, jobbet, hälsan, bensinskatten. Men riktig kärlek, den ska tas för given. Självklar kärlek, annars kan det kvitta. * Lite som ni är med den här bloggen. Jag förtjänar er inte, men det gör jag.
