Idag har vi tagit ett sista avsked av Joachims morfar. Glada, snälla och roliga Arnold. Vi lämnade femåringen på förskolan och nollåringen hos barnvakt (för första gången?) "Ville ingen att jag skulle komma?" frågade förskolebarnet när jag hämtade honom i eftermiddags. "Jo, alla ville att du skulle komma, men vi tänkte att du inte ville gå. Man måste sitta still jättelänge, vara tyst och man får inte ha skärm, inte ens på ljudlöst" "Får man se sig omkring?" "Ja, det får man" Sen var pratstunden slut, jag gömde mig bakom en stolpe utan att bli hittad, och förskoleäpplet i handen skulle han ge till fåglarna hemma. Jag var lite rädd att det skulle bli "ÅKTE NI UTAN MIG OCH NU ÄR DET FÖRSENT"-gate, men han är ok. The kid is all right.
