Jag har haft så ont i nacken i två dagar. Jag har försökt vila bort det onda och i söndags tog jag med mig värmedyna på ölandsutflykten. Elin tyckte att jag skulle ta värktabletter men det gör jag inte, oklart varför. Jag sa till Elin att hon inte fick berätta för Jasmina att jag inte tar alvedon. "Ta 1000 mg nu så känns det bättre", sa Elin. "Vad i helvete är det du säger? En tablett om 400 mg är väl maxdosen?" "Äh" Jag är fångad mellan två drogliberaler, så känns det. Jasmina blir så arg på mig när vi pratar medicin att jag blir rädd. Mer rädd än vanligt. Hon kisar med sina mörkbruna ögon och ser på mig som om jag påstått att jorden är platt och att How I met your mother är roligt. Det är inte så att jag inte tror på värktabletter, jag vet ju att de fungerar och jag använder dem om jag är jättesjuk. För att få ner sprängande huvudvärk och hög feber. Annars inte. Och det borde ju vara min mänskliga rättighet att välja själv. Men om jag har ont i nacken så måste det väl finnas bättre sätt än att äta medikament som skvalpar runt i maginnehållet? Tigerbalsam, massage, märkeskudde, positiva tankar? Jag ser framför mig hur Jasmina läser högt för Mårten medan de virkar en foliehatt av hat, en present som ska betraktas som en avskedsgåva. Tack för de här åren. Detta inlägget presenteras i samarbete med Ta en promenad i skogen så känns det bättre.
