Förra veckans kolumn handlar om hur tonåringarna känner inför mig. Det finns inget rätt sätt, det finns bara fel och jättefel. För en stund sedan cyklade en av dem in till stan med en helt fantastiskt detaljrik sminkning där hon klippt sönder bordsdekorationer och limmat fast intill ögonen. Om jag hade gjort något så innovativt, tror ni att jag hade blivit belönad då? Jag hade blivit kastad på tippen, vält i diket. Det är bara så det ska vara, tydligen. Att vi ingenting ska fatta och om vi fattar så är vi dumma i huvudet. Tur att man inte har anlag för att ta åt sig och bli ledsen. Nu accepterar vi vår töntighet och snyter oss i Jackson Wang. https://www.youtube.com/watch?v=87VRaM5_bAE
