Det bästa som finns är att ligga kvar i sängen med honom på morgonen och höra de andra slå i dörren när de försvinner iväg till sina instanser. Slumra och hålla på, till klockan åtta och vänta på att han ska sätta sig upp, peka med hela armen och beordra "DÄ!". Han är så söt med det där, tror att vi är som en bil, att om han inte lägger i växeln så kommer vi ingenstans. Men ibland missar man myset eftersom man måste ta den arla färden in till stan för att ta farväl av höstterminen och sjunga in jullovet. Jag låter knappt barnen tända en tändsticka. Men i skolan får de gå runt med en stor strut av eld och dutta i huvudet på sina kamrater. Det går säkert bra. Så många människor, så många ljus, så många röster som pratar och sjunger. Raka vägen från sängen till detta. Mamma, pappa, moster Elin, ultralys och överkelning. Varje morgon tack, tänker han. Hosianna Malins so-on, vä-äl-si-i-ignad var-e-e haaan! Upplyfta av musik och mys och alla fina barn gick vi till ett café och åt wienerbröd och kladdkaka eftersom lussebullarna var slut. Sedan gick vi till Jasmina och åt Max. Ja, till allt, när det är lovkänsla i kroppen.
