Vi tog dramatiska bron över dramatiska trafiken för att köpa dramatiskt teatersmink till dramatisk tonåring som ska klä ut sig till dramatisk karaktär imorgon. Hennes syster ska gå upp tidigt, trots sovmorgon, för att sminka henne till oigenkännlighet. Hon har längtat efter att få måla sin lillasysters ansikte i fjorton år. Och nu äntligen. Jag vet inte vem som är mest övertänd. Jo, jag. Vi har nya grannar. De kommer aldrig bjuda över oss på grillkväll, men vi gillar dem redan jättemycket ändå. Sen lekte vi i trädgården. Med stenarna. Sen kom pappa hem. Den här dagen också! Jag tänker att han sträcker sig efter mig. Men förmodligen undrar han bara om jag kan ge honom en näsduk. Snoret. Hur kan det finnas så mycket i en så liten kropp.
