SVARA INTE PÅ DET. Men titta på detta. Helt söt. Och ju fler år jag lägger bakom mig, desto sötare lär jag ju bli på den här bilden. "Så fin jag var." Så kommer jag tänka när jag är gammal och inte kan förstå varför jag inte gick runt och älskade mig själv och livet och njöt av nuet och sådant. Men den här morgonen. Jag har bytt kläder elva gånger. Allt var fult. Men det är inte sant, nej det var inte sant, för det var jag som var ful. Inuti själen. Hur kan man annars förklara känslorna? Kroppen känns som ett skal av sopor som jag inte orkar sortera. Ansiktet är en hög med hopskrapat kött som någon klistrat ett par ögonbryn på. Som någon sedan försökt måla. Luggen är en mattkant som tanter snavar på och dör. Utseendet är inte viktigt. Men det är det. För om man tycker att man ser ut som en loska så är det ett tecken på något. Tror jag. Men vad? Förr om åren kunde det hjälpa att köpa nya kläder. En stund. "Så, nu har jag den där tröjan som jag kan använda till BÅDE kjol och byxor, den kommer göra mitt liv så mycket enklare." Sen kom man på att man ljugit för sig själv. För en tröja är bara en tröja.
