I min garderob har jag ett perfekt system som inte fungerar. Perfekt eftersom jag kan trycka in allt som behöver tryckas in, fungerar gör det inte eftersom jag glömmer vad jag har tryckt in och i vilken ordning. Presentpapper, finskor, kläder som ska säljas eller ges bort, presenter och böcker som jag ska ge till folk, saker som folk har glömt kvar, ett serveringsfat som ska ut till landet. Häromdagen öppnade jag dörren och såg följande: Ett par byxor som jag har vuxit ur, en jacka som var en italiensk 44 som av någon anledning blir en XXXXXS i den norra delen av Europa och en väska som var ett begagnat felköp. Samtliga persedlar ska ut ur huset men när de ligger tillsammans så händer något fint. Något jag aldrig någonsin kommit på själv.Det gör mig arg, det är inte så här det ska gå till. Är det så här jag ska behöva göra? Blunda, sticka in armen och slänga två plagg på golvet och se om det händer något? Jag ska prova kläderna tillsammans och lägga upp i bloggen, tänkte jag. Sen tänkte jag: jag ska ta mig kläderna på allvar och äta lunch i stan i dem. Orangeröda läppar ska jag ha också.Jag tänkte det här eftersom Clara tycker att jag aldrig har på mig färg. Det sa hon i senaste avsnittet av podden, men först efter det att jag sagt något mycket värre till henne, så det är väl okej. Matcha med sötaste mammaskallen. (Idag är sista dagen att prova på Podme i 30 dagar gratis. Koden är wollinochclara och ni går in här och registrerar, sedan kan ni använda appen. Ingen bindningstid: lyssna i lugn och ro i en månad och sedan kan ni bestämma er.)
