det har jag alltid tyckt. Så här kommer de, klänningarna från filmfestivalen i Cannes! De bästa: Den här klänningen är så Kirsten Dunstig så att det inte är klokt. Hon skulle kunna låna ut den till Diane Kruger också. Helen Mirren, queen of fucking every dress. Svart och blått, längden och vidden på kjolen, clutchen, skorna, håret, mejken. On FLEEK. Tänk om påklädning kunde vara lika lätt som i Vanessas värld. Visst ser det alltid ut som om hon har vaknat à la SHIT KLOCKAN ÄR FAN FEM I, SATAN OCKSÅ. Och så blir resultatet ändå så här. Varje gång. När man är en ex-supermodell är det inte så svårt. Eva får noll for effort men tio för slutresultatet. Här är min vinnare. En helt otroligt snygg klänning på en kvinna som är inte så lite fuck everybody. Ellen von Unwerth i en klänningsmodell som jag vill ha i alla färger. Full pott for effort Marion, men nej. Bara jättemycket nej. På grund av nej. Jag har aldrig sett ett pessar, fast jo, nu tror jag faktiskt att jag har det. Kommentar överflödig. Eller såhär: den här klänningen förtjänar inte mina kommentarer. Jag förstår hur hon tänkte, men liksom, var ska Ariels systrar bo nu? Det billiga materialet, färgen, urringningen, slitsen, den svarta brodyren, de extremspetsiga skorna, nagellacket. Tusen fel gör inte ett rätt. Umas klänning är varken hittan eller dittan. Men hon får elva av tio för hår och mejk. WOWSA.
