Jag har varit kung på vägen. Fast jag är repubilkan, så jag har varit president på vägen. Akta er, för nu kommer jag i min fetingbil. Om jag var singel i city skulle jag inte ha en bil. Och om någon tvingade mig att köpa en bil skulle det bli en frän liten sak i ärtig färg. Men nu har jag femte barnet på väg, mat för 4 000 kronor att köra hem varje vecka och skjutsningar av individer till grejer. Jag måste ha en rejäl bil där folk får plats. I bilen vi kör nu får vi inte plats med en barnvagn när alla sju säten är uppfällda. Så vi måste ha en ny bil och det börjar bli lite bråttom. Mitt i detta fick vi prova en Mercedes V-Klass. En personbil med sju sköna säten och fantastiskt mycket plats. Det vill säga rejäl. Läs mer om bilen HÄR. Alla säten är ljuvliga och kan flyttas och anpassas. Mittendelen kan vändas så att man sitter mittemot varandra (våra barn vill inte titta på varandra så vi provade inte). Om man vill kan fem säten plockas ut så att bilen kan lastas med en soffa och en byrå och mormor, om hon lugnar ner sig lite. Älsklig detalj: Ratten är len! Sådana saker skulle en bilförsäljare aldrig säga, så det är viktigt att jag nämner det. Den är len på ett sådant sätt att det låter ett skönt ljud när man släpper den lös i händerna i en sväng. Ett lyxljud. Jag är en Soccer mom. Och en teater- och karate- och "vi vill åka in till stan och dricka en frappucchino på Mc Donalds i tre timmar" mom. Om femton år kommer jag vilja vara något annat. En citykvinna med andra intressen och middag med vin i stan på en tisdag bara för att. Men just nu är jag en mamma som sitter i en bil och åker runt. Och jag älskar det. Och jag älskar att dra om andra bilar när det blir grönt. Jag uppmuntrar kvinnor överallt att ta mer plats på vägarna. För ni vet vad män säger om oss, visst? Att vi är hönsiga och stannar i rondeller och frågar om vägen till vår egen brevlåda sådant. Jag gör en stor sak av att vara ägig i trafiken. Och det är så mycket lättare att vara ägig i en "håll truten"-bil från Mercedes. Förstår ni känslan av att vara en gravid kvinna med fyra bråkande barn i bilen och glida upp intill en tjugofemåring som njuter sin bil av sedanmodell. Han funderar på om han ska dricka fem eller sex öl i kväll (saker jag tror att tjugofemåringar tänker på eftersom jag har glömt). Han får syn på helvetesskapet som pågår i bilen intill. Han möter min blick och tänker "Stackars henne". Sedan slår det om grönt och jag bara WROOOOOM och lämnar honom i ett moln av häst- och mammakrafter. Mitt enkla vardagsnöje. Nu har vi lämnat tillbaka vår Mercedes och med vår gamla bil kör jag inte ifrån så mycket som en fyraåring på balanscykel. Övriga detaljer som jag saknar i vår bil: Armstöd. Hur har jag klarat mig tidigare? Av någon anledning sitter jag på ena skinkan när jag kör bil och sedan får jag ont i ryggen. Armstödet gör att jag sitter rakt. Höjden. Jag förstår inte tjusningen med låga bilar. Att sitta nära asfalten, att kliva ner i en bil i stället för att kliva upp i den. Kameror överallt. Bilen är utrustad med kameror så att man inte kan backa på någon. Det finns även kameror som gör att man ser hela bilen ovanifrån. Ecodriving. En eco-inställning gör att man kan se exakt hur många kilometer man har sparat in på att köra eco. Att tävla i att spara bränsle, kan en flicka ha roligare? Valfrihet. Två reglage gör att man kan välja att styra inställningar som stereo och klimatsystem och annat med antingen touch eller vridreglage. Att köra omkring i den här bilen är ganska exakt som att vara en grå mus och dejta skolans snyggaste kille som är cool och populär och även rik. Pool har hans föräldrar också. Jamen ni hör ju. Hur fick hon honom? undrar alla. (Vi vet alla vad svaret är: man förtjänar endast det bästa.) Ta med skolans snyggaste bil på en provtur, boka HÄR
