Allting blir bättre rostat. Vad är kemin bakom det? Men först en annan sak. Ibland känns jag och ni som Yrrol. "Men du lyssnar ju inte!" "Men du hör ju inte!" Jag skrev att jag är färdig med romansallad och purjolök eftersom de tar en evighet att skölja och slösar för mycket vatten. Ni: Vrid tillbaka tiden till tidernas begynnelse, uppfinn vatten, uppfinn hus, uppfinn kök, uppfinn ledningar till hus, uppfinn kranen, uppfinn diskhon, fyll diskhon till brädden, blötlägg i åtta timmar, vänd bladen en gång i kvarten, fråga hur varje blad mår, lyssna på vad de säger, känn in bladets känslor, gjut en salladsslunga, veva vattnet tills alla väggar är våta, så, nu har du sköljd sallad. Isbergssallad kan sköljas genom att andas tungt som när man putsar glasögon. Den typen av rengöring är jag ute efter, annars är livsmedlet dött för mig. Nu är ni säkert nyfikna på att höra mer om de senaste dagarnas matlagning. I måndags ville ett barn ha soppa. Just då flimrade Anna Lidströms, Claras syster, instagram förbi, och hon hade gjort rostad majssoppa. Hur gott kan någonting låta? Barnet som ville ha soppa hatar majs intensivt, men hon älskar asiatiskt. Och eftersom jag är snäll och eftersom matlagning kommer så naturligt till mig, så gjorde jag två olika soppor. En rostad majssoppa och en nudelsoppa. Båda blev väl okej. Men ingen ville ha den rostade majssoppa eftersom den blev så ful. Brun och rörig och kornig och nej. Toppade med färsk koriander gjorde jag. Men ibland kan inte ens koriander rädda mig. Och det gör mig rädd. Bara en före-bild. Med rökt paprikapulver, olivolja, vitlök, ingefära och salt. Och igår gjorde jag tomatsalsa med salladslök (INGEN JORD!), koriander, olivolja och lime. Jag drack saften som blev kvar direkt från skålen. Så fem poäng till den vattniga pölen. Slut.
