Aldrig vaska en snyggbild från SR Kalmars fantastiska fotobås förklätt till gästtoalett. ALDRIG! Jag spelade in radio, såg söt ut och åkte hem. Och dagen efter var det föräldramöte. Anna skrev i kommentarerna att hon ska gå på 113 föräldramöten och vara någon som inte är hon. Och jag tror att det är så de flesta gör. Man slår sig ner, läser av rummet som man aldrig läst av ett rum förut. Försöker se proper ut, samlad, den vuxne i rummet, värdig sitt uppdrag. Mitt föräldramöte var det första på en ny skola för ett av mina barn. Lärarna stod i entrén och sa hur jag skulle gå. Och jag har gått på den här skolan. Och jag har haft två andra barn på den här skolan. Så självklart gick jag fel. Jag stack in huvudet i ett rum och frågade om "min son går i den här klassen?" men hur skulle föräldrarna kunna veta det? Jag kände mig självsäker och förvirrad på samma gång, gick längst in i klassrummet, tog av mig jackan och satte mig ner. "Nämen hej! Går de i samma klass, kul!" sa jag till folk jag kände igen från förr. "Vilken klass går din son i?" frågade någon. Men jag vet bara siffran, inte bokstaven. Det kommer in ett nytt föräldrapar som ser mig och känner sig osäkra. "Åh vad roligt, går de i samma klass igen!" utropar jag. "Är det här B?" frågar de. Det är det. De börjar klä av sig ytterkläderna, och istället för att bida min tid så säger jag högt att jag innerligt hoppas att de har gått fel. Det är först nu jag plockar upp mobilen och läser mejlet med informationen. Jag vet ju att det stod sal 145. "Jag hade rätt! Jag ska vara i sal 145!" "Men det här är sal 105." . Jag var mig själv, men det hjälpte inte. När har det någonsin gjort mitt liv lättare att vara mig själv? Jag borde ha gett upp direkt, gått tillbaka till lärarna vid entrén och frågat igen. Inte skohorna mig in i första bästa klassrum och tvinga alla de andra att gå i min sons klass. Jag tar min jacka, går den långa promenaden av skam ut genom dörren, ser lärarna komma gående från entrén och ropar så att skåpsluckorna trycks in "Vad är det här för skitskola?" För jag tänker inte gå med på att det är mitt fel. Så gör som du vill Anna. Var dig själv, var någon annan. Men var aldrig jag.
