Vi körde västerut i vår vita bil på gas som rimmar på ras. Första stoppet på vår väg att försöka hinna ifatt regnet, man vill ju få så många regntimmar som möjligt, var en rastplats vid Moasjön. Det är här du väljer om du vill åka till Göteborg eller Halmstad, det vill säga: vill du har regn eller jättemycket regn? Åsnan intill Åsnens nationalpark tänker åsnetankar om det sista som hände innan vi reste hemifrån. Jag plockar undan, diskar och skrubbar köket vackert och backar nöjt mot hallen. När jag sedan skyndar mig in i köket för att dricka mina sista droppar vatten så ser jag att Joachim har plockat ner en skål och en sked och lagt upp och ner intill diskhon. Joachim anser nämligen att det ska vara lite lagom stökigt när man reser bort. Han ser framför sig hur tjyvjäveln smyger fram till fönstret, ställer sig på tå med näsan mot rutan, ser dagstidningen uppslagen på köksbordet, en kaffekopp på bänken och tänker "Ingen skulle lämna hemmet i sådan oordning, här vågar jag mig inte in"När Barnaby kliver in i ett kök i Midsomer och ser att en smörgås ligger orörd och spisplattan är ljummen, då har någon precis varit här! Så är det i den engelska landsbygdsfiktionen och så är det här. Joachim försöker tänka som en Kalle Anka-bov och själv vill jag städa mig rum för rum mot ytterdörren och känna in hur det ska vara att komma hem. Rent. Så det sista som händer, medan två av fem barn redan sitter i bilen är att jag sliter av toalettsitsen och sköljer i badkaret. Sedan skrubbar jag toalettstolen. Och eftersom jag har så väldigt bråttom så skvätter jag på mina rena jeans. Som jag har på mig. Som ska med på resan. Toalettvattnet doppat i borste bränner likt vigvatten på djävulen. Det fräter på tyget och i hjärnan. Skulle djävulen byta jeans? Den gamla jag skulle ha slängt jeansen i sextio grader och sedan kastat dem. Duschat på det hetaste, gråtit på duschens golv, vem ska älska mig nu, smutsig kvinna, för alltid toavattnets dotter. Men jag motar tanken, jag bjuder den motstånd, jag står kvar, andas, gör toaletten färdig, torkar av byxbenen med en fuktad handduk, sätter mig i bilen. I höjd med Nybro har jag släppt det. Jag tycker att det är ett fall framåt i min mentala utveckling, inte sant?