Idag var en sån där måndag som började som Rocky högst upp på den där trappan. Bara KÖR! Skrev en krönika och kände mig som kung över världen och tangentbordet. Och så gick jag in i väggen. Blev lat. Jag hade så stora planer. Skulle jobba så bra och duktigt att resten av veckan skulle kunna ägnas åt "bonuskreativitet". Nu blev det inte så. Jag tror att det började med att mina feferonis på falafelsalladen var alldeles för starka. Jag brukar smälla i mig åtta stora och inte ens rapa efteråt. Idag var de så små och elaka i min mun. Kunde bara äta topparna och var tvungen att linda in dem i bröd för att få ner dem. Hur ska jag göra nästa gång? Följande vågar jag inte säga till min lokala salladsleverantör: "Ursäkta mig men förra gången var mina feferonis så små och inte goda, har ni bytt feferonileverantör? Jag vill ha åtta stora som är goda, kan ni lösa det?" Älskade älskade feferoni. Jag vet att jag ser gravid ut. Pappa berättar det för mig varje gång vi ses. Ett hårt arbetarfinger rakt in i mitten och bara "Vau ej ditta?" Och jag blir fjorton år igen. "Men pappa LÄGG AV" Jag kanske skulle prova inget socker inga kolhydrater samt träna fyra dagar i veckan.
