I flera år har jag funderat på att skaffa keps. Det är väl bara att göra det? tänker säkert andra människor. Men jag lever inte i den världen. Mitt universum är fullt av begränsningar och kapade möjligheter. Är jag keps? Långsamt och metodiskt har jag försökt vänja mig vid tanken på att vara en person med keps. Allt blir bättre med keps. Har jag tänkt. Jomen keps är som att ha en piercing i övre delen av örat. Man har det lilla extra, man har keps. Och inte vilken keps som helst, en fiddler, en skepparmössa. Man kan komma gående gatan fram med huvudet bart och man kan komma gående gatan fram i keps. Det är skillnad. Men många variabler ska vägas in före ett eventuellt beslut. Kan man ha keps i min ålder? Är Kalmar en keps-stad? Kommer jag se ut som utklädningslådan? Jag tycker alltid att jag ser så basic ut. Brun ögonskugga, svarta kläder, rött nagellack. Men om jag faller ut och gör något vågat som att till exempel ha sjal i håret om sommaren så blir det genast maskerad. Man kan gräva ner sig i bitterhet och tycka att det är orättvist att vissa har sjal med stil och vissa har sjal med skämt. Men det leder ingenstans. Egentligen ska man nog inte tänka så mycket, men att säga till sig själv att sluta tänka på vad ett kepsliv innebär, vilka ringar på vattnet det skapar, det är som att säga att jag ska sluta bli sugen på kaffe. Keps och kaffe sätter sig i systemet, i kepsblodet. Nu är den här. Min keps från Brixton. I storlek M trots att jag aldrig hittade en ridhjälm som var lagom. Hela mitt liv har jag identifierat mig som en fetskalle, och så klarar jag mig med en M. Som dessutom sitter löst. Jag åkte ut till Skaftnäs i min keps och blev genast av med den. Pappa älskar hatt och brukar ha hattparad. "Titta här" säger han och visar sina militärmössor och cowboyhattar och allt vad han samlat på sig. Det är lika spännande varje gång. Fler saker att ta i beaktande: Man får inte ha kepsen för ofta. Man vill inte bli keps-Malin. I en stad av Kalmars storlek kan det räcka med att du har en svart kappa två gånger för att bli svartkappan för resten av livet. Förstår ni hur det skulle gå med en keps? Jag hade nog trott att jag skulle känna mig mer fransk kvinna som inte bryr sig och blir fotograferad i farten. Men det kanske är svårt när man poserar hårt och medvetet vid en gärdesgård i sydöstra Småland.
