I februari varje år sitter jag med i en jury inför vilken studenter från mitt gamla program pitchar nya mediakoncept. Jag, Gosse, Markus Alexandersson, sosse från Sölvesborg, samt nykomlingen Linnea Bohlin från succén Mordpodden. Lagom till lunch gjorde Jasmina och Loa ett kort uppehåll från sin föräldraledighet som de håller på med för att äta lunch med oss andra. Jag är så glad att jag köpte den här kostymen. För när jag precis hade gjort det så tänkte jag för mig själv "Jag köpte den bara för att den var lite rolig, jag kommer ha den en gång och sedan aldrig mer, vilket slöseri, ajabaja" och sådana saker. Men jag har använt den minst niohundra och en halv gång. Den var ett bra köp. Ett annat köp är skorna ni ser på bilden. Jasmina är upprörd eftersom jag skrev på bloggen att hon och Elin sagt att mina Hopebyxor satt dåligt i rumpan. Och av den anledningen ville hon inte uttala sig. Sedan sa hon så här: "Hur mycket kostade de?" "Femhundra" "Okej, men då gör det ju inte så mycket" "Vadå gör inte så mycket, det låter på dig som att jag har sagt att jag ångrar mig, men det gör jag inte, det är DU som ångrar att jag köpte skorna" På detta vägrade Jasmina svara eftersom hon vet att det går oredigerat rakt ut i bloggen. Men bara så att det inte finns några tveksamheter kvar: Jasmina hatar skorna och tycker att de är grisfula. Minst. Vidare så kritiserade hon mina ben som både är håriga, vita och torra. Normal vinterstandard med andra ord. Men Jasmina kunde nästan inte äta upp sin lunch. "Är det där stänk av vägsalt?" undrade hon och pekade på de vita smalbenen.
