Joachims jobb bjöd på sommaravslutning! Så Joachim strök en ny skjorta, jag tog på mig finklänning och vettiga skor och så cyklade vi in till stan. Att nyduschad cykla in till stan med sin käresta=att vara ung igen. Richard från Kalmar Länsmuseum gav oss en stadsvandring och berättade om Kalmars tre stora stadsarkitekter. Jag hade bara den efterföljande middagen för ögonen, men det var så roligt att lära känna personerna bakom husen. Skandiahuset är inte det roligaste. Men. Om det finns Skandiahus så strålar de andra husen desto mer. Så måste vi tänka. Den här väggen sades det inget om. Men det behövs inte. Den talar för sig själv. Och om en stund ska vi på möte bakom det gröna. Och på tal om det gröna. Den här klänningen. Den är min go to-dress. Vilket betyder att jag go to min garderob för att hämta den och sen klär jag på mig den. Samma glädje varje gång. Den var så dyr. Men när den faller isär kommer den ha kostat mig tio öre per gång. Ett par öre per ljuvlig gång. Sen cyklade vi hem. Jag på en dotters cykel som är nästan lika vacker som klänningen och kvällen. Och det vill ju verkligen inte säga lite.
